About the mystery of Katie King

(jag har samlat forskningslitteratur om Katie King på denna blogg. Alla litteraturhänvisningar och citat nedan står att finna på denna blogg. Jag har försökt vara mycket noga med de källor vi har, citerande alla och hänvisande till citatens källor alltid när jag kan, helst helt tillbaka till gamla originalskrifter på Internet Archive)

 

Är detta ett av de klaraste och mest övertygande gudsbevisen eller bevisen för "himlens" eller "andevärldens" realitet vi har fått i det moderna väst?:

 

Den kände kemisten, fysikern och parapsykologen William Crookes' välkända undersökningar av det fysiska mediet Florence Cooks (bara 15 år gammal vid starten av undersökningarna!) seanser, där hon sägs ha producerat en ande "i kött och blod", fullt materiellt verklig (jag tror vi får besök av sådana ibland, jag har flera andra exempel på det (1)) vid namn Katie King, som Crookes omfamnade för att känna om hon var verklig, med gott resultat. För att verkligen få veta vad som skedde, skall man inte kolla på wikipediaartiklarna om F. Cook och K. King (wikipedia är alltid notoriskt och systematiskt skeptiska mot sånt här), men låta Crookes själv ärligt och intimt berätta vad han upplevde. Det gör han bäst i två brev (läs det första här och det andra här) till en spiritualistisk tidskrift, som förekommer i hans bok "Researches into the phenomena of Spiritualism" från 1874. Boken kan läsas gratis på Internet Archive, här. Det citerade avsnittet är från 102-107 i boken. Kapitlet som följer på de två breven, "The last of Katie King" på s. 108, är också intressant, det kan läsas här. I det kapitlet beskriver Crookes hur han lyckades fotografera Katie King med goda resultat. I wikipediaartikeln om Katie King kan man se en av dessa fotografier, det finns flera att se här.

 

Crookes undersökningar är från spiritualismens och parapsykologins glansdagar, då dessa ännu höll sig ganska seriösa, utan för mycket New Age-flum, utan istället hade en uppsjö av vetenskapsmän involverade i mer eller mindre vetenskapliga tester av medierna.

 

Så vad säger skeptikerna, ty sådana finns det många av, som har avfärdat det hela som en bluff? De har vanligen två alternativa förklaringar av fenomenet. Det första är att Katie King i själva verket var Florence Cook själv, som klädde ut sig, som lämnade seansstolen och vandrade omkring på andra sidan draperiet. Men läser man primärvittnenas vittnesbörd, varav huvudsakligen tolv av de som bevittnade seanserna har publicerat sig om detta (som jag vet om efter efterforskningar):

 

Sir William Crookes, den välkände författarinnan Florence Marryat (här, här och här), W.H. Harrison, redaktör för tidskriften "The Spiritualist", vars vittnesbörd är återgett i denna text av Epes Sargent (s.104), och i denna text (s.50) av samma förf., sedan fler vittnen: Mr. Thomas Blyton, "Secretary of the Dalston Association of Enquirers Into Spiritualism", vars vittnesbörd är återgett i denna text (s.52) av Epes Sargent, den franske poeten, filosofen och dramatikern Eugene Nus (i en fransk bok, utdraget finns översatt här), J.C.Luxmoore (2), J.M.Gully (3), Prince Emile of Sayn Wittgenstein (4), Dr. George Sexton (5), Henry Dunphy (6), Mr. George Henry Tapp (7) och Mr. Benjamin Coleman (8).

 

När man går igenom dessa skriftliga vittnesmål ser man att stor möda har lagts ner på att motbevisa denna skeptikertes ovan, ja så stor möda att man baxnar. Läs t.ex. de tester med hjälp av elektriska anordningar som man gjorde på en seans, beskriven här. Alla tester bekräftade fenomenets äkthet. Men det som väger mest för mig, är de talrika vittnesbörden på att man sett Katie King och Florence Cook tillsammans, båda sedda på samma gång. Se bevis på detta särskilt i William Crookes' två korta brev som anförts ovan. Det sägs om Crookes: "..he further testified to Miss Cook's perfect honesty, truthfulness, and willingness to submit to the severest tests that he could approve of." (från boken "The proof palpable of immortality", kap.8, s.100, av Epes Sargent) 

 

Vad är den andra förklaringen skeptikerna kommer med? Jo, att Florence Cook skulle ha haft en medbrottsling, en medhjälpare, som hon smugglat in i seansrummet och som spelade Katie King. Denna tes lades det ingen möda på att motbevisa från William Crookes sida, eftersom den tydligen  var och är så uppenbart absurd. Det talas lite om den i litteraturen. Varför? Jo, det absurda ligger i tron att William Crookes och hans medhjälpare inte skulle ha gjort de mest basala och grundläggande granskningarna som krävdes för att röja undan misstankar om bedrägeri, dvs. att försäkra sig om att ingen annan än de inbjudna kom in i seanslokalen. Jag menar, alla upptänkliga tester gjordes (ja, återigen en gång säger Epes Sargent i sistnämnda text, för att vara tydlig: "Every test he (Crookes) proposed she (Florence) readily submitted to.", s. 109, här), så varför tror man att Sir William Crookes, en av världens mest kända och seriösa vetenskapsmän på sin tid, inte ens granskade seanslokalen och försäkrade sig om att ingen oinbjuden kom in i den? Jag menar, om han och hans medhjälpare, en elektriker, gjorde tester med hjälp av elektriska anordningar? Det är så absurt, att något sådant vore mer mirakulöst än själva miraklet som ligger i Katie Kings äkthet (det finns nämligen goda skäl att tro att "himlen" och "andevärlden" finns). Jag menar, de höll på med tester i tre långa år, fyrtio långa seanser sammanlagt, och stundom var Florence Cook hela veckor på besök hos Crookes' familj, i sträck, särskilt under de sex senaste månaderna av den tid seanserna pågick. Crookes skriver i detta kapitel i sin bok "Researches in the phenomena of Spiritualism" (1874) följande:

 

 

Och vad var Crookes' forskningsvillkor? Faktum är att det var han som var chefen, inte Florence Cook, och han var närmast besatt av att ta reda på om fenomenet var äkta, och besatt av att göra testerna vetenskapligt trovärdiga. Han säger på ett ställe om testerna: "It must be at my own house, and my own selection of friends and spectators, under my own conditions, and I may do whatever I like as regards apparatus."  (ur Arthur Conan Doyles bok "The history of Spiritualism" 1926: volym 1, s.180). Det samma framkommer också i det längre citatet nyss ovan. William Crookes fick faktiskt lov att undersöka rummet, så att ingen kunde gömma sig i något draperi eller under soffan eller sängen, och att anta att han inte gjorde sådana ting, är så absurt att Crookes inte har funnit det mödan värt att försvara sig mot sådana anklagelser (9), under en hel livstid efter Cooks seanser, trots att han höll fast vid sin tro på Katie Kings äkthet ända till sin död 1919, nästan femtio år senare.

 

Det ända realistiska stället jag kan komma på var man skulle kunna gömma sig i en sådan seanslokal, under sådana omständigheter som rådde i Crookes seanslokal, är att vika in sig i ett draperi (det tar för lång tid och bullrar för mycket att krypa under soffa eller säng, Crookes skriver att Katie King försvann vanligen omedelbart när han kom in i seanskabinettet). Men det är ju det första stället man undersöker!. Mr. Luxmore, en seansdeltagare, skriver om en seans med Cook och Katie King i sitt eget hem (eller var det hos William Crookes, jag är inte helt säker):  "I carefully examined every part of the cabinet while Miss Cook was being searched by Mrs. and Miss Corner. Nothing could possibly have been concealed there without my discovering it (från boken "The proof palpable of immortality", kap.8, s. 99, av Epes Sargent). Om Katie Kings vita dräkt skriver Epes Sargent: "Whence came this white drapery? As we proceed in our narrative, it will be seen that Mr. Crookes satisfied himself thoroughly that it could not have been brought into his house and used by the Medium. (från boken "The proof palpable of immortality", kap.8, s. 102) "

 

Så, vad hade måstat hända om Cook hade en medbrottsling? Jo, hon måste då ha lyckats gömma sig i Crookes hus en hel vecka ibland (ty Cook var stundom i en hel vecka på besök hos Crookes, under det att seanser hölls), troligen utan mat och utan dryck, och faktum är att det är närmast livsfarligt att vara en vecka helt utan att dricka (ok, jag medger att hon kan ha släpat med sig en massa mat och dryck i en ryggsäck. Men sju dagar i total isolering är mycket tungt ändå. Och ryggsäcken gör det ännu lättare att upptäcka medbrottslingen). Inte bara det, utan medbrottsligen måste också ha kunnat smita obemärkt in och ut ur huset (antagligen en villa), ja inte bara det, utan kunnat smita obemärkt in och ut ur seansrummet. Och detta i hela fyrtio seanser hos Crookes utspridda över tre långa år! Gimme a break. William Crookes skriver i artikeln "The last of Katie King" följande:

 

 

Det borde "settle the argument", avgöra frågan, en gång för alla.

 

Vad mer måste till? Jo, eftersom Katie King stundom liknade mycket på Florence Cook (det förklaras av att apparitionen tog sin kraft från mediet, som alltid låg i trance medan Katie King framträdde. Men det sades också att ibland liknade inte Katie King alls på Florence ["they were totally different"], vem var hon då om det var ett bedrag?), måste medbrottsligen ha varit ingen annan än Florences egen syster! Hon hade två sådana, och båda var kända medier. Men Crookes' familj och F. Cooks familj kände varann väl! Faktum är att de första seanserna med F.Cook där Katie King uppenbarade sig, hölls i Florence Cooks eget föräldrahem! Med föräldrarna närvarande som vittnen på seansen! Och Florences föräldrar och familj var med på en del (många?) seanser med Florence och Katie King i William Crookes' hem! Tror ni verkligen att det inte hade avslöjats om Katie King hade varit Florences syster, under dessa seanser? Att anta något sånt är absurt. Dessutom var det här aldrig någon fråga bland skeptikerna. Aldrig något som William Crookes behövde bevisa. Han gjorde bara tester utifrån det som skeptikerna anklagade honom och Cook för. Självklart hade skeptikerna anklagat Florence för att uppvisa sin syster som Katie King om detta hade varit bara en avlägsen möjlighet.

 

Men det som avgör hela saken en gång för alla, är de primärvittnen från dessa seanser, som bevittnat s.k. "övernaturliga" ting med Katie King. William Crookes tyckte hon var alldeles underbar, närmast som en ängel, med en väldig charm och ljuvlighet, och skriver således om detta i artikeln "The last of Katie King":

 

 

(dikten är från "Don Juan" av den engelske romantiske poeten Lord Byron. Min anm.)